Jo visst finns det något som heter så.
Det sa vafall en herre till mej idag efter min sjuka bilsladd.

Jag var tvungen att göra ett ärende idag på Frölunda torg. Ni som var ute i förmiddags vet vilket snökaos det var.
När jag var påväg tillbaka, nästan vid trafikljusen mittemot Linneplatsen tvärstannade bilen framför mej. Jag hade bra avstånd och bra fart (trodde jag) men behövde ändå ställa mej på bromsen. Plötsligt var jag så nära att jag snart insåg att vi skulle smälla, då drog jag i handbromsen vilket fick bilen att börja snurra. Tänkte det var den bästa lösningen. Men bilen tappade alla fästen och snurrade mer och mer och längre in mot kanten.
Höll händerna för huvudet och ansiktet, ner med kopplingen, blundade hårt och väntade på smällen.

Det kom ingen smäll. Däremot kom en herre och öppnade dörren och frågade hur jag mådde.
Bra tror jag sa jag.

Sedan sa han att jag hade en ängel som vakade över mej.
Kollade ut och såg en lyktstolpe knappt en halvmeter framför mej. Tänk om jag kraschat rakt in i den. Hur många har överlevt sådant.

I chock stängde jag bara dörren, väntade på grönt och körde hem. Helt sjukt.

Jag undrar vem det var?
Farmor eller farfar som tyckte jag borde stanna ett tag till på jorden.
Kan nämligen inte komma på någon annan som älskar mej så mycket att dom skulle skona mitt liv.
Tack i alla fall.



Baby blev sådär glad när jag två timmar senare skulle ut igen och köra.
Men till jobbet var jag ju tvungen att åka.
Men denna gången i snigelfart och med tusen meters avstånd. Typ.

Nu har ligger jag i soffan i tryggt förvar ska snart sätta på en film och lägga mej och sova. Tidig dag imon.

Ha stenkoll när du kör. Bara för att du kör "som man ska" vet du inte vad andra gör bakom sina rattar.
Hanna