Jag mår så bra.

Har legat i ett par timmar nu och bara läst och funderat. Legat under ett varmt och mjukt täcke med babys hand vilandes på min mage.
Somnar och vaknar så bra i vita fräscha påslakan. Jag vet inte varför men jag känner en typ av lugn och harmonisk känsla när jag sover i vitt.

Konstigt?

Boken jag läser får mej verkligen att stanna upp, stanna upp och njuta av det lilla. Ju fler kapitel jag passerar desto större blir det lilla. Jag kommer plötsligt på mej själv hur mycket jag älskar livet och alla som finns i det.
Att en bok kan få fram sådanna underbara känslor hos en.
För själva boken i sej är mera ledsam. Men ju mer jag läser den tror jag på henne och hennes kamp. Längtar tills nästa kapitel och till nästa igen. Ett steg närmare friheten?

Om jag hade fått äran att träffa henne i verkligheten skulle jag krama henne, hårt. Inga ord.

Jag älskar att sitta på varm asvalt. Låter det konstigt? Gärna barbent och med händerna hårt tryckta mot den. Det ska helst vara i en backe där solen står på hela dagen. Hur härligt som helst. Gärna med en vän och något gott att dricka.
Är jag på en sådann plats kan jag sitta där i flera timmar.
Det har jag med mej från Kvillängen.

Nu ska jag messa Linda =)



Hanna