Mitt i allas behov har jag tappat bort mej själv.
Jag har varit tillgänglig till alla nu det senaste och det får jag sota för nu. Visst att man ska ställa upp på sina vänner och jobb men till vilket pris då?
Just nu orkar jag ingenting. Jag orkar inte ta hand om mej själv och kommer inte till ro när jag ska sova för att jag är så stressad över saker runt omkring mej.

Idag berättade jag för en vän att jag "orkar inte berätta för mina närmaste att jag inte orkar. Jag orkar inte ta konflikten som kan bli, om dom inte förstår varför jag inte orkar."

Det är inte klokt och framför allt inte bra att man känner så. 
Säger man på det sättet är man riktigt utmattad förstod jag efter det samtalet.
 
Jag skulle aldrig strunta i mina vänner med flit. Men nu har jag varit så tillgänglig att min telefon ringer dygnet runt. Och det funkar inte. Nu är det dags att fokusera på mej själv ett tag. Annars kommer jag gå under.
Gråtfärdig.
Jag måste från och med nu ta det lugnt med allt jobbande och börja stänga av min mobil när jag ska sova och behöver min egentid.  

All kärlek till alla när och kära.