Jag har kommit in i en riktig svacka,
vad faan jag än gör blir det fel.
Jag är trött på allt och alla som ger mej dålig energi och tar min energi. Det är det sista jag behöver.
Vilket jag har mer eller mindre helt börjar ta avstånd ifrån.
Men det känns som jag får mindre och mindre förståelse för var dag som går.

Tur att jag har mina fantastiska energikällor som sakta men säkert fyller mej med positiv energi.
Soon full reloaded.

Min sambo som tyvärr har åkt med ner i fallet (vilket jag förövrigt är jätteledsen för)
har kommit på den bästa iden av dom alla.
Den på börjas nästa vecka. Och jag hoppas den ska ta mej till bättre och ljusare vyer. 
Han är bäst. Tillsammans blir man stark. 

Min pappa har kommit hem nu.
Och det känns skönt att få gråta ut i en ärlig pappafamn.
Jag tackar farmor och farfar varje dag för att han finns och för att han är min.

Häromdagen satt jag och behövde komma bort ett slag. Då ringde telefonen.
Ett litet dyrbart fantastiskt slag.
Snart drar vi!

Mitt i allt elände är jag ändå lyckligast.